Articles from december 2018

Före filmen:
Det finns väl ett uns hopp om att denna Transformers-filmen är sevärd men man har också blivit bränd innan. Regissören Travis Knight ser dock lovande ut med Kubo och Coraline i det förgångna men Michael Bay och Spielberg står fortfarande med i sina vanliga roller enligt IMdB.
Jag gillar trailern, intressant och avslöjar lagom mycket.

Efter filmen:
Det här är Transformers-filmen vi väntat på. Med ”vi” menar jag oss som är födda på 80-talet och frossade i populärkultur under 90-talet.
Om man nångång gillat Transformers så finns det möjlighet att man gillar denna också med sina både subtila och inte så subtila referenser till de gamla tecknade serierna och ”Transformers – The Movie” från -86. En notis är att jag filmen har från -86 som en av de bästa filmerna någonsin vilket såklart färgar min åsikt.

Visst att detta är Bumblebees egna film men gillar att många ändå är så engagerade i sitt skådespeleri. Hailee Stainfeld är fucking underbar, vi gillade henne i True Grit men här cementerar hon verkligen hur bra hon är(efter att vi vill glömma Pitch Perfect-uppföljarna). Pamela Adler är också briljant i sin biroll som mamma och får rätt mycket screentime.

Oerhört bra musik som jag inte var beredd på men borde förstått eftersom Bumblebee snackar radio på 80-talet, passar filmen väldigt bra. 80-talet innebär också underbara kläder och folk åker runt i sina Volvo 240 i förorterna. Om man trodde att man skulle få se en Volkswagen-logga på Bumblebee så tror man tyvärr fel, inte en enda så långt ögat når.

Balansen i manuset är väldigt bra avvägt(Christina Hodson) med sina akter och upp/nergångar. Kan jämföras med ”Transformers – The Last Knight” som var kaos. Detta är början på en ny resa för Transformers.

Budgeten är också sjukt hög(100,000,000-135,000,000$)så man förstår att de kunnat lägga pengar på detaljer och musik. Detta var också första gången jag märkte att Transformers har ett eget produktionsbolag, Allspark Pictures, under Hasbro vilket egentligen inte var nån överraskning med tanke på att det nog aldrig kommer sluta göras live-action och animerade Transformers. Intressant också att det är kinesiska pengar inblandade, vi vet sen gammalt att stora robotar och/eller Transformers går hem stort i Asien.

Sist en shoutout till Peter Cullen och hans Optimus Prime-röst, efter så många år så lyckas han fortfarande uppenbara rysningar hos mig. Stay classy Mr Cullen. Citat från -86: ”Do not grieve. Soon I shall be one with the Matrix.”

Sov man med strumporna på under 80-talet?

Före serien:
Yellowstone är en serie i 9 delar som släpptes sommaren 2018. Första avsnittet är extra långt sen är resten runt 50 minuter. Serien är skapad av John Linson och Taylor Sheridan.

Jag visste att Taylor Sheridan var involverad men inte mer än så, inga trailers, inga recensioner osv. Förhoppningen var såklart att detta skulle matcha det superba manus som Sheridan är känd för, Sicario, Hell or High Water, Wind River osv.

Efter serien:
Det absolut första min hjärna formulerar är att detta verkar vara en modern version av Dallas, från någon som knappt var född när Dallas gick på TV. Maktspel utspelas, otroligt många intriger hinns med och oerhört många sliskiga skådespelare får skärmtid. Finns ett par obehagliga psykningar som skulle få svenskar att vrida sig av obekväm stämning, jag vrider mig bara av att se det från soffan.

Sen finns det bra karaktärer också, t ex Kevin Costner gör en väldigt bra roll som patriark av familjen. Kevin Costners skrovliga cowboyröst behöver man dock undertexter till, speciellt på morgonen innan han har fått i sig sitt cowboykaffe.
Danny Huston spelar sin vanliga karaktär, den sliskige fienden som man absolut inte kan lita på. Du ser att han har hemligheter innan han ens öppnat munnen. Säkert gömt en extra hemlighet i vänsterstrumpan också.

Det blir dock lite för spretigt för att det ska anses bra enligt mig, det blir stökigt, mycket överraskningseffekt för effektens skull istället för ett grundlagt sätt att ta storyn framåt. Det känns också som en tidslinje för mycket vilket stökar till det. Det är iofs rätt okomplicerad underhållning och vill man bara ha en serie där det händer grejer hela tiden är denna utmärkt. Taylor Sheridan har gått långt in i fantasin denna gången. Kanske för långt, eller om det är nån av med-kreatörerna som är skyldiga.

Utan att spoila för mycket så kan jag nämna ett superkonstigt stycke som involverar en björn och asiatiska turister. Yeah, it’s weird.

Du ser rätt många skådespelare som följer med Taylor Sheridan i hans filmer vilket är trevligt, han gör även sitt obligatoriska inhopp som cowboy i ett avsnitt.

Rent krasst så är serien sevärd, dock endast om du inte nåt annat att se och vill lägga 10 timmar på osammanhängande story. Serien är också upptagen för en andra säsong under 2019.

”It wasn’t a suicide. It was a sacrifice.”